This is me!

Jag har sedan jag föddes önskat att jag var den förstfödde av mig och min bror. Att önska hjälper inte, speciellt inte när man inte kan ändra det som hänt. Åtminstone har jag i hela mitt liv varit längre än honom, vilket gjort att jag har framstått som den äldsta av oss.

     Den 19 december år 1998 föddes jag, en glad och sprallig tjej, i ett sjukhus i Lund 90 minuter efter han som fick namnet Frans. Namnet jag fick blev Filippa Amenanwon Maria Jeppsson Wall. Egentligen skulle jag också få namnet Meije, som symboliserar ett vackert berg i Frankrike som mina föräldrar brukade titta ut över, men det namnet glömde mina föräldrar ge till prästen så jag fick bli utan det. Jag är en väldigt  trevlig tjej som är optimistisk och har svårt för att komma i tid.

     Min familj består av pappa Mark, mamma Maria, lillebror Casper och tvillingbror Frans. Den person jag är mest lik i familjen är Casper, vi har samma drag i ansiktet och liknande hår.. Frans och jag ser väldigt olika ut, folk brukar inte ens se att vi är syskon. I min familj har alla vars ett namn från Nigeria som vår farmor har valt till oss, mitt är Amenanwon och varje gång jag frågar farmor vad det betyder ger hon mig så många olika och långa svar att det slutar med att jag inte har någon aning om vad mitt namn betyder.

     Jag har i hela mitt liv hållit på med någon sport. För tillfälligt tränar jag friidrott tre eller fyra gånger i veckan. Effekten av att växa upp med två bröder har gjort att jag är väldigt tävlingsinriktad och kan inte ta lekar på skoj, därför känner jag mycket press att prestera bra när jag tävlar i friidrott. Fotbollen älskade jag men valde friidrotten när jag inte hade tid för två sporter.  När jag inte tränar friidrott springer jag i skogen, fotograferar, flummar runt med mina vänner eller spelar på min gitarr.

     Jag älskar att resa och det land jag trivs bäst i är Frankrike. Jag har åkt dit sedan jag var liten och åker skidor eller snowboard när jag väl är där. Ett annat ställe jag besökt är London, där jag bodde i ett år med min familj i en trång lägenhet. Vi åkte dit för ganska många anledningar: för att träffa min farmor, för att förstå hur pappa växte upp och för att lära känna min farfar som fick diagnosen cancer för ett tag sedan. Mitt år i London gav mig mer erfarenhet av hur det är att leva i ett annat klimat än jag någonsin skulle kunna tänka mig och jag är oerhört glad att vi åkte.

     I framtiden drömmer jag om att besöka många platser i världen såsom Australien, Amerika, Sydamerika och Afrika. Jag vill, efter studenten, arbeta med volontärarbete och som skidlärare. Jag har inget drömjobb, istället vill jag se vart livet leder mig.