Diktanalys

Dikten handlar om motgångar och svårigheter i våra liv och hur vi ibland kan få en uppfattning om att vi inte hinner med resten av samhället. Natten sluter sig och iakttagaren har ännu inte tagit del av dagen. Innehållet syftar på att alla har ett berg att bestiga någon gång i sitt liv, vid något tillfälle då vi står på en osäker grund. personen i dikten har ett svärd av trä och en rustning av sorg, något har hänt som gör det svårt för denne att återhämta sig. Citerat: ”Där ligger din sorgsna rustning, ditt svärd av trä”. Raden visar kontrast mot våra fördomar eller tidigare iakttagelser, starkt mot svagt. Visserligen ett svärd, men ett av trä är mer av en leksak. När personen bränt alla sina broar, finns ingen synlig väg över. Man kan inte göra något ogjort och är fängslad i det förflutna.

Det är starkt bildspråk i dikten med en tydlig mening om vad kompositören vill få fram, personen nämner föremål och miljöer som alla kan koppla en känsla till från berättelser och från egna erfarenheter; alla förstår att ett svärd av trä inte duger mycket till, och att bestiga ett berg vet alla är något som tar tid och kraft. ”över det som skulle vara en begynnelse vilar redan det förflutnas berg.”

Författaren får en med med simpelt språk och med klara bilder att hamna i en sinnesstämning av förlorat hopp. Alla verktyg är oanvändbara, du har ingen ork kvar och en utmaning framför dina fötter.